Share |

söndag 3 januari 2010

Den förlorade symbolen av Dan Brown


Så har ännu en Dan Brown lagts till handlingarna. Även denna gång var det sträckläsning som gällde. Det är full fart från första sidan och i stort sett alla kapitel slutar med en cliff-hanger. Det som är roligt med Brown är att man kan sitta och klura själv på mysterierna. Man sitter och googlar bilder över tavlor och diverse miljöer mest hela tiden. I alla fall gör jag det.

Ibland kan jag bli lite trött på uppstaplingen av fakta, som bara känns som "titta vad jag kan" :) Det är också en del upprepningar av fakta i boken som jag tycker känns onödigt, men för det mesta gör det inget, det är spännande - jag tycker jag lär mig en massa och jag måste få veta lösningen på historien.

Kapitlen är korta i boken också, så det är lätt att tänka "jag läser ett kapitel till, sen ska jag sova", sen blir det ett kapitel till och ett till och... ja, nästan ingen sömn alls. Det måste ju vara ett bra betyg - eller vad säger ni? :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar