Share |

söndag 19 december 2010

Tävla med Barnboksbloggen

Bild från: Barnboksbloggen

Du kan vinna tre ungdomsböcker :) Jag är definitivt sugen på att läsa dem :)
Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck
Det händer nu av Sofia Nordin
Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell
Tävla här.

lördag 11 december 2010

James and the Giant Peach


Jag står och diskar och lyssnar med mycket stor behållning till Andrew Sachs uppläsning av Roald Dahls James and the Giant Peach. Fruktansvärt rolig uppläsning - önskar att jag kunde förställa min röst som Sachs :)

Förövrigt: då jag letade efter en passande bild till mitt blogginlägg insåg jag att det finns en filmversion gjord 1996 av ingen mindre än en av mina stora favoriter: Tim Burton :) Det är så mycket man inte vet... som man får reda på så lätt som en plätt via Google (sikken härlig site) :)

 Tre Dahl-böcker att njuta av:
Charlie and the Chocolate Factory, James and the Giant Peach samt The BFG.

 Roald Dahl's Phizz-whizzing Audio Collection.152:- på Bokus.

 

söndag 5 december 2010

Postcards from Penguin

denna box hade nästan glömts bort där den stått på en hylla och tjänat sitt "syfte" som DVD-stöd. Nu har dock plasten tagits bort och innehållet har fått skåda dagens disiga ljus såhär en snöig söndag i december.
Ett urval, tyckte dessa omslag var riktigt snygga, av de 100 omslag som finns i asken. De skulle gärna få pryda en vägg i min lya, men då jag ska flytta från detta andrahandsboende till nästa om en månad så får det förverkligas den dag jag har min egna lilla lya. Tills dess får jag gå in här och njuta av dem på bild ;)

141:- på Bokus.

Eclipse - soundtrack

Svårt att hitta alla låtar jag vill ha på Spotify, så jag får lägga dem här så jag inte glömmer bort dem. Minneslista online.

lördag 13 november 2010

Nightmare Before Christmas - The Poem by Tim Burton

Nightmare Before Christmas original poem
by Tim Burton

It was late one fall in Halloweenland,
and the air had quite a chill.
Against the moon a skeleton sat,
alone upon a hill.
He was tall and thin with a bat bow tie;
Jack Skellington was his name.
He was tired and bored in Halloweenland

"I'm sick of the scaring, the terror, the fright.
I'm tired of being something that goes bump in the night.
I'm bored with leering my horrible glances,
And my feet hurt from dancing those skeleton dances.
I don't like graveyards, and I need something new.
There must be more to life than just yelling,
'Boo!'"

Then out from a grave, with a curl and a twist,
Came a whimpering, whining, spectral mist.
It was a little ghost dog, with a faint little bark,
And a jack-o'-lantern nose that glowed in the dark.
It was Jack's dog, Zero, the best friend he had,
But Jack hardly noticed, which made Zero sad.

All that night and through the next day,
Jack wandered and walked.
He was filled with dismay.
Then deep in the forest, just before night,
Jack came upon an amazing sight.
Not twenty feet from the spot where he stood
Were three massive doorways carved in wood.
He stood before them, completely in awe,
His gaze transfixed by one special door.
Entranced and excited, with a slight sense of worry,
Jack opened the door to a white, windy flurry.

Jack didn't know it, but he'd fallen down
In the middle of a place called Christmas Town!
Immersed in the light, Jack was no longer haunted.
He had finally found the feeling he wanted.
And so that his friends wouldn't think him a liar,
He took the present filled stockings that hung by the fire.
He took candy and toys that were stacked on the shelves
And a picture of Santa with all of his elves.
He took lights and ornaments and the star from the tree,
And from the Christmas Town sign, he took the big letter C.

He picked up everything that sparkled or glowed.
He even picked up a handful of snow.
He grabbed it all, and without being seen,
He took it all back to Halloween.

Back in Halloween a group of Jack's peers
Stared in amazement at his Christmas souvenires.
For this wondrous vision none were prepared.
Most were excited, though a few were quite scared!

For the next few days, while it lightninged and thundered,
Jack sat alone and obsessively wondered.
"Why is it they get to spread laughter and cheer
While we stalk the graveyards, spreading panic and fear?
Well, I could be Santa, and I could spread cheer!
Why does he get to do it year after year?"
Outraged by injustice, Jack thought and he thought.
Then he got an idea. "Yes. . .yes. . .why not!"

In Christmas Town, Santa was making some toys
When through the din he heard a soft noise.
He answered the door, and to his surprise,
He saw weird little creatures in strange disguise.
They were altogether ugly and rather petite.
As they opened their sacks, they yelled, "Trick or treat!"
Then a confused Santa was shoved into a sack
And taken to Halloween to see mastermind Jack.

In Halloween everyone gathered once more,
For they'd never seen a Santa before
And as they cautiously gazed at this strange old man,
Jack related to Santa his masterful plan:
"My dear Mr. Claus, I think it's a crime
That you've got to be Santa all of the time!
But now I will give presents, and I will spread cheer.
We're changing places I'm Santa this year.
It is I who will say Merry Christmas to you!
So you may lie in my coffin, creak doors, and yell, 'Boo!'
And please, Mr. Claus, don't think ill of my plan.
For I'll do the best Santa job that I can."

And though Jack and his friends thought they'd do a good job,
Their idea of Christmas was still quite macabre.
They were packed up and ready on Christmas Eve day
When Jack hitched his reindeer to his sleek coffin sleigh,
But on Christmas Eve as they were about to begin,
A Halloween fog slowly rolled in.
Jack said, "We can't leave; this fog's just too thick.
There will be no Christmas, and I can't be St. Nick."
Then a small glowing light pierced through the fog.
What could it be?. . .It was Zero, Jack's dog!

Jack said, "Zero, with your nose so bright,
Won't you guide my sleigh tonight?"

And to be so needed was Zero's great dream,
So he joyously flew to the head of the team.
And as the skeletal sleigh started its ghostly flight,
Jack cackled, "Merry Christmas to all, and to all a good night!"

'Twas the nightmare before Christmas, and all though the house,
Not a creature was peaceful, not even a mouse.
The stockings all hung by the chimney with care,
When opened that morning would cause quite a scare!
The children, all nestled so snug in their beds,
Would have nightmares of monsters and skeleton heads.
The moon that hung over the new-fallen snow
Cast an eerie pall over the city below,
And Santa Claus's laughter now sounded like groans,
And the jingling bells like chattering bones.
And what to their wondering eyes should appear,
But a coffin sleigh with skeleton deer.
And a skeletal driver so ugly and sick
They knew in a moment, this can't be St. Nick!
From house to house, with a true sense of joy,
Jack happily issued each present and toy.
From rooftop to rooftop he jumped and he skipped,
Leaving presents that seemed to be straight from a crypt!
Unaware that the world was in panic and fear,
Jack merrily spread his own brand of cheer.

He visited the house of Susie and Dave;
They got a Gumby and Pokey from the grave.
Then on to the home of little Jane Neeman;
She got a baby doll possessed by a demon.
A monstrous train with tentacle tracks,
A ghoulish puppet wielding an ax,
A man eating plant disguised as a wreath,
And a vampire teddy bear with very sharp teeth.

There were screams of terror, but Jack didn't hear it,
He was much too involved with his own Christmas spirit!
Jack finally looked down from his dark, starry frights
And saw the commotion, the noise, and the light.
"Why, they're celebrating, it looks like such fun!
They're thanking me for the good job that I've done."
But what he thought were fireworks meant as goodwill
Were bullets and missiles intended to kill.
Then amidst the barrage of artillery fire,
Jack urged Zero to go higher and higher.
And away they all flew like the storm of a thistle,
Until they were hit by a well guided missile.
And as they fell on the cemetery, way out of sight,
Was heard, "Merry Christmas to all, and to all a good
night."

Jack pulled himself up on a large stone cross,
And from there he reviewed his incredible loss.
"I thought I could be Santa, I had such belief"
Jack was confused and filled with great grief.
Not knowing where to turn, he looked toward the sky,
Then he slumped on the grave and he started to cry.
And as Zero and Jack lay crumpled on the ground,
They suddenly heard a familiar sound.

"My dear Jack," said Santa, "I applaud your intent.
I know wreaking such havoc was not what you meant.
And so you are sad and feeling quite blue,
But taking over Christmas was the wrong thing to do.
I hope you realize Halloween's the right place for you.
There's a lot more, Jack, that I'd like to say,
But now I must hurry, for it's almost Christmas day."
Then he jumped in his sleigh, and with a wink of an eye,
He said, "Merry Christmas," and he bid them good bye.

Back home, Jack was sad, but then, like a dream,
Santa brought Christmas to the land of Halloween.

the end

tisdag 2 november 2010

Kissing the Witch - Old Tales in New Skins av Emma Donoghue


Who were you
before you came to live in this tower?
And she said, Will I tell you my own 
story?
It is a tale of a voice.


Sagolandet har aldrig presenterat sina kvinnor på detta sättet förut. Männen syns i periferin eller lyser helt med sin frånvaro. Det gör dock inget alls. Förvånande och underhållande läsning på flera sätt och vis. Jag ska hålla mig från att skriva mera, men under skinnet är prinsessan och häxan och odjuret en och den samma och än dock så annorlunda på samma gång. Läs, läs, läs! :)

Tretton sagor tillika tretton kvinnoöden vävs ihop i Kissing the Witch. Hade jag inte behövt hoppa av pendeltåget och gå till jobbet hade jag läst den i ett svep. Efter denna läsning är jag mer än nyfiken på att läsa mer av Emma Donoghue.

Fortsatt läsning om Emma Donoghues Kissing the Witch - Old Tales in New Skins finner du här, av L. Timmel Duchamp. 

måndag 1 november 2010

Mio min Mio av Astrid Lindgren


Berättelsen om Bo Vilhelm Olsson som är en nioåring som bor med tant Edla och farbror Sixten, ett äldre par som adopterat Bo eller Bosse som han kallas, och som mest verkar ångra sitt åtagande. Bosse känner sig ensam och oälskad och jämför sitt liv med bästa kompisen Benke som verkar ha ett liv där allt är som det ska vara. Benkes pappa hittar på saker med sin son och även med Bosse.

En dag får Bosse ett vykort att posta, av damen i närbutiken. Det är ett besynnerligt vykort tycker Bosse som undrar vart Landet i fjärran kan ligga. Det ska inte dröja länge förren Bosse vet besked.

Bosse försvinner spårlöst från Sverige och Stockholm och hamnar i just Landet i fjärran. I Landet i fjärran är hans namn Mio. Människorna där har väntat honom i flera tusen år sägs det och Mio har något han måste göra, något som ingen annan utom just han kan klara av...

Jag tycker om Mio min Mio, men det är lite väl mycket upprepningar för min smak. Passar säkert barn bra, för att bygga upp spänningen :)

Gittans hörihop - ett slags memoryspel

Pija Lindenbaum-fantasten har hittat det perfekta spelet :)

 "Vassego. Det blir mackor med O'boy på och O'boy. Och flingor med O'boy".
Spelet hittar ni på Bokus för 74:-
eller 79:- på CDON.com

torsdag 16 september 2010

How to Cook Children: a grisly recipe book


Esmelia Sniff är en häxa som driver sin egna restaurang. Hon har samlat sina bästa barnrecept i en härlig bildrik bok som fyller mig av skratt över bildernas dråpliga utformning. Till recepten ingår givetvis segervissa metoder för att möjliggöra infångsten av den små liven (barnen)...

Jag kan bara rekommendera er att inhandla er ett eget exemplar av denna kokbok. Passar utomordentligt in, inklämd, mellan Den nakne kocken och ditt vältummade exemplar av Ett anspråkslöst förslag.  
Lägg märke till att köttet står halvt i blöt innan det läggs i grytan.
På nordligare breddgrader är det lätt att hålla köttet "som i nyskick" länge.
På sydligare breddgrader gäller det att vara snabb så att köttet inte förgås i den stekande solen.

Katarina von Bredow-maraton, typ...

Har under den gångna veckan läst tre böcker av Katarina von Bredow. 
Bara inte du
  På jobbet visste de om att jag precis läst Syskonkärlek. Då en hel drös med nya böcker köpts in på skolan och en av dem var Bara inte du tänkte den omtänksamma svenskaläraren som har hand om böckerna på mig. Jag fick låna hem den först av alla. Den slukades under helgen och var tillbaka på måndag morgon. Vad handlar den om? Jo, om tjejen som blir kär i bästa vännens pojkvän... MSN och sms används flitigt för att hålla relationen hemlig. Skuldkänslor och längtan är två ord som skulle kunna sammanfatta boken samt knark. Börja inte knarka - då går det åt skogen... Klurigt.

Knappt lovlig
15-åriga Hannas mamma vill byta storstadens hets mot lantlig idyll. Hanna som inte är eld och lågor inför tanken att bo på landet och åka lantisbussen till skolan surar omkring och är allmänt miserabel tills hon får syn på Arild. Arild är en minst 25 år gammal bondpöjk som lockar Hanna till sig med rufsig kalufs och håliga jeans. Hur ska Hanna lyckas på honom på fall och vad har de egentligen gemensamt - han är ju grisbonde!?...
Som om ingenting
 Elin, 19, börjar på en skrivarkurs. Till hennes stora förvåning ska Paul gå samma kurs. De bor grannar och har känt varandra hela livet och han har varit helt ointressant för henne ända tills hon börjar få ta del av hans texter. Han visar upp sidor hos sig själv och väcker något i Elin som hon aldrig känt för någon annan förut. Elin inser att hon gått och kärat ner sig och det verkar som om Paul besvarar hennes känslor. Allt borde ju vara frid och fröjd. Tänk att bo grannar och älskande? Nära och bra. Kruxet är bara det att Paul är mycket äldre än Hanna. Säkert över 40.  Han är även Elins bästa kompis pappa... Jobbigt. Vad gör man? De är ju kära i varann, eller?...

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av pojkarna/männen i Bredows romaner. Är de verkligen genuint intresserade... Jag hoppas de är det. Men jag är aldrig riktigt säker. Detta är det som jag mest går och funderar över, då jag tänker tillbaka på det jag läst. Har du läst Bara inte du och Som om ingenting? Vad tänker du?

torsdag 9 september 2010

Game Girl

Nu kan ju Neil Strauss och grabbarna slänga sig i väggen - eller åtminstone hålla i hatten. Nu är det bruttornas tur att spela spelet - efter alla dess regler ;)

Sedan är jag ju östgötska med precis som författarinnan, klart jag ska vinna en bok ;)


Jag är med på en utlottning av boken Game Girl En bokcirkel för alla.

Vad den handlar om - titta här:

onsdag 8 september 2010

Flickan vid stenbänken


på DVD. Hittade den igår som av en händelse på ICA, för endast 59:- Då blev jag mycket glad. Älskade tv-serien när jag var ung (vilket jag ju fortfarande är såklart), men yngre dårå :) Har läst om skuggserien på gamla dar (jag är medveten om motsägelsen). De är mycket bra - fortfarande. Förstår att jag fastnade för Virginia Andrews efter att ha läst dessa - de påminner om varann lite grann. Kärlek mellan människor som nog inte borde hålla av varann så hett samt besynnerliga stora slottsliknande byggnader där hemligheterna ruva.

Hur som helst, är glad att denna kommit på DVD. Trodde bara att Stockholms bibliotek hade ett exemplar av dem! Lånade dem där för två år sen och tittade på dem i ett svep :)

Har inte du turen att hitta dem på ICA, så finns de hos SVT för 99:- 

Nästa gång ska jag nog inhandla Agnes Cecilia. DEN är underbart bra! :)

lördag 4 september 2010

Syskonkärlek av Katarina von Bredow

Frustrerande och bra om kärleken mellan syskonen Amanda och Ludvig. Hjärtslitande jobbig läsning. 
En av eleverna läser den för tillfället, kanske var hon klar med den för jag hittade den kvarlämnad (kanske glömd) på ett bord i skolan. Jag "lånade" den och började läsa den på pendeln hem från jobbet. Berättelsen griper tag från första stund. Amanda är den som i vuxen ålder berättar om ungdomsåren på åttiotalet då hon kämpade med känslorna hon hyste för sin bror och sedan fann besvarade. I tillbakablickar och dagsboksanteckningar broderas historien ut. En bok som är svår att lägga ifrån sig.
På måndag ska jag lägga tillbaka Syskonkärlek på bordet igen där jag hittade den. Det kommer att vara som om den aldrig varit borta ;)

torsdag 2 september 2010

The Dangerous Alphabet by Neil Gaiman & illustrations by Gris Grimly

Underbara bilder av Gris Grimly - ja, han heter så :) Påminner mycket om Tim Burton, en av mina favoriter. 
Härliga bokstavsrim, fast inte lika långa som dem i Dr. Seuss bok om Grinchen...
eller Tim Burtons Vincent.
Bilder att hitta massa nya detaljer i vid varje läsning.
Skrämsligheter utlovas :)

"En bokälskare går aldrig till sängs ensam"

En bokälskare kanske går till sängs med flera stycken :)
Min nya tygpåse som jag inhandlade på Akademibokhandeln för hela 29 :-

torsdag 26 augusti 2010

Why Is an Owl Smart?

T-shirttryck av Lim Heng Swee

Bokugglan och andra fina t-shirtar finns på Threadless


tisdag 24 augusti 2010

Sökes: bok att läsa högt ur för tonårsklassen

På jakt efter bra böcker till ungdomar. Tänkte att vi skulle umgås kring en bok på morgonsamling, jag och eleverna. Ett härligt gäng ungdomar från årskurs 6 till 9 :) Har du någon idé om vad som kan vara bra, intressant och inte minst underhållande och rolig läsning? Inte alltför tjock bok, då vi kanske bara har en 5-10 minuter om dagen till läsningen :) Tack på förhand!

Vad tros om denna: Skjut apelsinen av Mikael Niemi? 

söndag 22 augusti 2010

Bildextra!

Ängelns lek - underbar som vanligt när det kommer till Zafón. Ibland får jag för mig att det inte händer något i böckerna med att språket är så fantastiskt så det gör inget ändå. Men det är klart att det händer grejjer, det är spännande mest hela tiden. Jag kan inte sluta läsa. Jag läser och läser - när kommer nästa Zafón!? Kapitel 36 i Ängelns lek var förövrigt obehagligt värre - tårna mina spändes utan att jag tänkte på det och jag höll andan, vem vet hur länge. När kapitlet var slut släppte spänningen, men inte obehagskänslan - som höll sig kvar något längre. Det var skönt att få andas, jag som inte ens märkt att jag inte gjort det :)

Drottninggatan förra lördagen - Världens längsta bokbord. Jag hittade spökhistorierna där för en Selma. En verkligt bra översättning av Poes Korpen. Hoppas de andra historierna är riktigt läskiga - mysrys! :)

The Swan Thieves. Kostovas andra bok. Jag älskade Historikern, det är en av de bästa böcker jag läst. Härliga platsbeskrivningar - efter att ha läst den vill jag åka till Karpaterna och gå i Draculas fortspår - flanera omkring på smala gator i Istanbul samt uppleva hur det är att stå med foten i två världsdelar på samma gång, utblickandes över Bosporen :) The Swan Thieves har börjat bra... jag undrar hur den står sig mot sin föregångare - men jag hoppas den håller måttet :)

onsdag 18 augusti 2010

Min levnads lust är skuren av

Så såg jag senaste avsnittet av Hej Litteraturen! Om romantiken; lidanden och vampyrer och annat småläskigt :) Och så denna dikt:

Min levnads lust är skuren av,
och döden är min längtan;
till dig, du mörka, tysta grav
står all min trängtan.
På jorden jag ej finner
vad mer min själ sitt nöje bär;
min glädje borta är,
min tid i gråt förrinner,
min ungdoms lust försvinner;
jag är olyckligt såld
i grymma sorgens våld.
En långsam död för ögon står,
den jag dock icke finner.
Du arma ömma hjärta!
Kan ej den bittra smärta,
som tär dig utan mått,
dig ge så dödligt skott,
att livets tråd må brista,
och ädla själens gnista
sitt fångehus må mista?

Ur "Den sörjande Turtur-Duvan" från 1743

lördag 14 augusti 2010

Första meningen

Även jag antar mig första meningen-utmaningen.
Av de som får vara med är inte alla mina favoriter, de kan inte vara med då många av mina böcker befinner sig på annat håll :(
Jag har helt enkelt fått välja ur de få jag har här hemmavid.

1. En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller lovord för en historia han skrivit.
2. Before she became the Girl from Nowhere - the One Who Walked In, the First and Last and Only, who lived a thousand years - she was just a little girl in Iowa, named Amy.
3. I have been arrested.
4. As long ago as 1860 it was the proper thing to be born at home.
5. Först färgerna.
6. Kanske var det här min plan redan från början...
7. It's hard being left behind.
8. Det var ett propert rödbrunt stenhus på Nionde gatan inte långt från där jag bodde, och jag hade gått förbi det många gånger förut utan att lägga märke till det.
9. För tretusen år sedan var Domarö bara en stor, flat sten som stack upp ur vattnet, krönt av ett flyttblock som isen hade lämnat efter sig.
10. 'Have you split up now?'

Tips: skrolla ner lite och kolla in min läslista för året - de flesta dyker upp där.  Dock inte numero 4 och 5.

tisdag 10 augusti 2010

Vilken föredrar du?

 Boktipset
Sagostunden

Min favvo är sagostunden; en drake och en flygande matta med en stor bokhög... kan knappast bli bättre. Och skulle man missa mattan åker man bara iväg i väskan - underbart :)

The Passage


av Justin Cronin är färdigläst. De första hundra sidorna var spännande och svåra att lägga ifrån sig. Sedan var det några sidor som kändes tunga som gjorde att jag lade ifrån mig boken ett tag, två veckor kanske... Sen var jag igång igen - eller vi var igång igen, jag och karaktärerna. De satte sig nämligen i rörelse och då börjar det hända grejjer. Jag kan inte lägga ifrån mig boken. Tänker på den lite då och då under dagen och kan inte riktigt hålla mig tills jag får komma hem och läsa igen. Mäh! Du kunde väl läst på tunnelbanan eller vart du nu befann dig emellan varven, kanske du tänker nu. Nej. Jag tog med mig den några gånger - på bussen och tunnelbanan. Men boken är lika stor som halva min fjällrävenrygga och väger lite drygt ett kilo. Den är lite obehändig att ha med sig alltså. Sedan blev jag även kallad puckad av vänner då jag hade den med mig - ingen släpar väl omkring på en sådan där stor och tung tegelsten? Jag gjorde det - på stranden funkade det bra. Jag fick lite träning på köpet, tror jag är lite mer muskulös i armarna nu ;)

Om boken. Den börjar någonstans i USA, någongång i tiden. De använder e-mail, vilket får mig att inse att det inte är allför länge sedan, möjligtvis i nutiden - möjligtvis i framtiden. En man är ledsen, hans fru är död. Han hittar en hemlighet, som kan ge evigt liv, i Sydamerikas djungel. Hemligheten hamnar i USA, på en hemlig bas - testas på några personer som inte reagerar på det sätt som man vill/förväntar sig. Det händer hemska ting och snart hotas hela mänskligheten av denna hemlighet som skulle rädda alla människor från att någonsin behöva sakna en älskad...

I receptet finns: hjältar, vampyrer, kärlek och blodbad. Jag tänker hela tiden på Sagan om ringen av någon anledning. Torontoist drog paralleller till I am Legend. Jag har inte läst den ännu, så jag vet inte om det stämmer, men det låter bra. Hon/han skriver också mera om innehållet, så är du nyfiken - läs vad som står i länken.

Väldigt bra bok, måste jag säga. Inte sådan där vampyrromantik som vi är vana vid under denna hype. The Passage är något nytt... och då boken slutade med en cliffhanger (för visst gjorde den väl det?) och det sägs att det är första boken i en trilogi antar jag att det bara är för mig att vänta och vänta tills uppföljaren kommer ut om nåt år eller två. Helst tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 31 juli 2010

Låt den rätte komma in vs. Let Me In

Låt den rätte komma in var verkligen en av de bästa böckerna jag läste 2008. Jag blev lite besviken av filmen dock, för att det fattades karaktärer och karaktärsdrag som jag hade varit jättenyfiken på hur det skulle porträtteras på duken. Men, jag vet ju hur det är - filmen i mitt huvud är ju alltid bättre än den på duken. Så är det säkert för dig med? Det är svårt att slå en bok.

När amerikanerna upptäckte Låt den rätte komma in ville de göra sin egna version av den. (Det är jobbigt att läsa undertexter - man ser lixom bara undertexterna och missar filmen. Säger vissa. Om detta var skälet till filmen... näe, tror inte det) :) Hur som helst. På Guardian finns det sedan några dagar tillbaka en lite sådär skämtsam jämförelse mellan den svenska filmen och den amerikanska. Sugen på att veta vem som vinner duellen? Kanske lite svårt att avgöra så här på förhand, då filmen inte släppts ännu. Men, enligt artikelförfattaren kan man tävla i trailers, så checka in the result här: Let the right one win: a Let Me in/Let the Right One In trailer battle.


Låt den rätte komma in

Let Me In

torsdag 29 juli 2010

Pija Lindenbaum på Sommar i P1

om cirkus 9 minuter - enjoy :) Det tänker jag göra :)

tisdag 27 juli 2010

Ronja Rövardotter

har jag läst vid 31års ålder för allra första gången. Nog har jag sett filmen en massa gånger och även lyssnat på Astrid Lindgren som läst boken på kassettband fler gånger än jag kan komma ihåg. Detta gjorde att jag hela tiden såg filmen och hörde skådespelarnas röster vareviga replik genom i stort sett hela boken. Men, det gjorde ingenting. Filmen är ju så himla bra. Boken är väldigt bra. Den är rolig med Skalle-Pers glädjeskutt och skrämmande med vildvittrorna som vädrar människoblod (jag minns att jag som sexåring drömde mardrömmen om mig själv på en gunga, med håret fladdrande bakom mig och en vittra som drog i det *rys*) och så fruktansvärt sorglig, då Mattis är inblandad med sina känsloyttringar om att"jag har inge barn" samt när Skalle-Per dör och Mattis gråtande utbrister: "Han fattas mig!".  Då grät jag.
Ronja möter rumpnissarna:
Ronja har precis kört foten genom snön och fastnat när en flock rumpnissar kavar sig fram över snön.
"De var lätta att känna igen på sina breda rumpor och sina små skrynkliga ansikten och risiga hår. För det mesta var rumpnissar snälla och fredliga och gjorde inget ont. Men dessa, som nu stod och stirrade på henne med sina enfaldiga ögon, de var missnöjda, det märktes. De grymtade och suckade, och en av dem sa dystert:
"Voffor gör ho på detta viset?"
Och strax stämde de andra in:
"Voffor gör ho på detta viset? Ha sunder taket, voffor då då?"
Ronja förstod att hon ränt foten ner i deras jordkula. Rumpnissar gjorde ju sådana åt sig, om de inte hittade något bra ihåligt träd att bo i.
"Jag kunde inte rå för det", sa hon. "Hjälp mig att komma loss!"
Men rumpnissarna bara stirrade på henne och suckade lika dystert som förut:
"Ho setter fast i taket, voffor gör ho på detta viset?"
Ronja blev otålig. 
"Hjälp mig då, så att jag kommer härifrån!" Men det var som om de inte hörde eller förstod. De glodde bara enfaldigt på henne och sedan försvann de hastigt in i sin jordkula. Hon hörde deras missnöjda mummel där nerifrån. Men plötsligt började de skrika och hojta som om de var glada över någonting.
"Det går", skrek de. "Med vaggan då si" Det går!"
Och Ronja kände att nånting hängde på hennes fot, nånting tungt.
"Lelle gossen, där hänger han bra", skrek rumpnissarna. 
"I vaggan då si! När som vi ändå måste ha den där styggfoten i taket."
Men Ronja ville inte ligga i köld och snö och hålla vaggan åt några dumma rumpnissar. Hon försökte om igen, hon ryckte och slet så mycket hon orkade för att komma loss. Och då jublade rumpnissarna.
"Lelle gossen, nu blir han rektit vaggad då si!"
Ronja börjar få panik, även om hon vet att man inte ska vara rädd i Mattisskogen. Hon ser de mörka snömolnen torna upp sig på himlen. Tänk om hon inte kommer loss och fryser ihjäl under natten!
"Kanske skulle hon ligga gömd under den (snön), död och förfrusen, och vagga en liten rumpnisse på sin dinglande fot ända till våren! Då som först skulle väl Mattis komma och hitta sin dotter, som hade frusit sej till döds i vinterskogen.
"Nej, nej", skrek hon. "Hjälp! Kom och hjälp mig"
Men vem fanns i denna tomma skog som kunde höra henne? Ingen enda, det visste hon. Men hon skrek ändå, tills hon inte orkade längre. Och då hörde hon rumpnissarna klaga där nere:
"Redan slut med vaggvisera! Voffor då då?"
Men sedan hörde Ronja inte mera. För nu såg hon vildvittran. Som en stor svart vacker rovfågel kom hon svävande över skogen högt uppe under de mörka skyarna, så sänkte hon sig, och hon kom närmare. Rakt mot Ronja flög hon, och Ronja blundade. Nu fanns ingen räddning mer, det förstod hon.
Skrikande och skrattande landade vittran bredvid henne. 
"Lilla vackra människan", skrek hon gällt och drog Ronja i håret. "Ligger här och bara vilar sig, jojo, jojo!"
Om igen skrattade hon, och det var det otäckaste skratt.
"Arbeta ska du få göra! Hos oss i bergen! Tills blodet rinner! Annars river vi dej, annars klöser vi dej!"
Hon börjar rycka och slita i Ronja med sina skarpa klor, och när Ronja ändå satt stenhårt fast blev hon rasande. 
"Vill du jag ska riva dej och klösa dej?"
Hon böjde sig ner över Ronja, och hennes svarta stenögon blänkte av elakhet.
Sedan försökte hon om igen få loss Ronja, men hur hon än ryckte och slet lyckades det inte, och till sist tröttnade hon.
"Då hämtar jag systrarna mina då", skrek hon. "I morgon tar vi dej. Sen ligger du aldrig här och vilar mer, aldrig, aldrig!"
Och så flög hon bort över trädtopparna och försvann uppåt bergen.
I morgon när vildvittrorna kommer, då ligger här bara en isklump, tänkte Ronja.
Det hade blivit tyst nere hos rumpnissarna. Hela skogen var tyst och väntade bara på natten som nu skulle komma. Ronja väntade inte heller något annat. Hon låg stilla och kämpade inte emot mer. Den fick väl komma då, tänkte hon, den sista kalla mörka ensamma natten som skulle göra slut på henne". 
(Ur: Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren, 1981:69-74).

Jag hoppas att det är ok att ha med text ur boken :S Detta är ett av mina favoritavsnitt. En härlig dag på skidorna följs av härlig komik bland rumpnissar och övergår i svartaste skräck med en vildvittra och en mörk hemsk natt som kryper sig på. Jag antar att jag tycker om den för att de är så nöjda rumpnissarna, där nere i jordkulan. Den lille gossen ligger och myser så gott i vaggan och de är så nöjda - man kan känna värmen och hur härligt det känns att ligga där och bli vaggad. Samtidigt börjar paniken smyga sig på för Ronja, hon kommer verkligen inte loss och det är kallt och jäkligt. Sen kommer vittran - fy tusan, nu är det ingen lek längre. Nu är det kört. Nu är det bara på att välja mellan att dö frysdöden eller att dö hos vildvittrorna i bergen. Sen sliter och drar den jäkla vittran i henne med, det måste göra så fasligt ont. Fy tusan, vilken scen. Så här blev den på film:

måndag 26 juli 2010

Hej litteraturen!

Program del 2 gick på tv igår kväll - jag missade det samt det första programmet. Får titta på dem imorrn istället via ur.se. Programmet heter helt enkelt: Hej litteraturen!

fredag 23 juli 2010

Bree Tanners andra liv


lyssnade jag klart på idag. Funderar på om den hade varit bättre på engelska? Jag har ju läst de andra Twilight-böckerna på originalspråket, kändes lite platt nu. Det var väl lite sådär halvkul att höra om vampyrerna från "den andra sidan" - de rödögda "köttätarna" fast egentligen skulle det vara mest intressant att få läsa från Volturiklanens perspektiv...

SPOILER ALERT för er som INTE LÄST Breaking Dawn, hoppa över nedandstående stycke. 

Det skulle vara intressant att få se den lilla svanen som en stark karaktär i det slutgiltiga mötet med the Cullens. Hur ser det ut från den andra sidan? Vad tror man händer egentligen? Jag skulle vilja ha stämningen beskriven för mig från det hållet. Se hur "vegetarianerna" ser ut på håll. Hur de beter sig när man inte är inne i deras huvuden.  (Inte jättemycket spoiler ändå, men har man inte läst en bok vill man väl inte veta något om den, eller hur?)

Åter till Bree. Helt ok bok att fördriva tiden till då jag stod med disken, strök kläder osv. Kommer nog inte att filura över den något nämnvärt framöver. Tyckte om att hon beskrev sina gelikar som discokulor - tror jag har benämnt dem på liknande vis i någon blogg i höstas. Kul att Meyer ser dem på det viset med :P

Something Wicked This Way Comes

Nu är jag sen såklart, men jag har måste dela med mig av dessa två Harry Potter and the Deathly Hallows-glimtare som jag snubblade över idag. Snart får vi äntligen mysa ner i biofåtöljen och fortsätta äventyret - mmm :)

The Prince of Mist av Carlos Ruiz Zafón


En bok jag hittade i billighetshyllan på Tesco. Enligt förordet så har Zafón skrivit fyra ungdomsböcker med denna inräknad innan Vindens skugga och Ängelns lek publicerades. Hittills har jag bara hittat denna som jag kan läsa, då den är på engelska. Jag har ingen kunskap om spanska tyvärr - mer än att jag kan beställa en öl (eller tio, kan nog inte räkna längre än så) - annars hade jag gärna läst de där böckerna med för The Prince of Mist är bra, riktigt bra till och med. Ryslig. Mitt i natten låg jag där i skenet från nattlampan i min lilla sovalkov och var ganska så rädd, kom på mig själv med att hålla andan. Tänkte att detta är väl ingen barn/ungdomsbok, den är ju skitläskig! Jag börjar ana ett mönster (kan man det efter att ha läst två böcker av en författare?) när det kommer till ett visst karaktär"recept" som han använder sig av. Jag tänker inte säga mer, utan pröva min tes mot min tredje Zafón-bok som jag snart sa läsa, nämligen: Ängelns lek. 

Jag ser fram emot att få läsa fler av dessa böcker som vänder sig till "unga vuxna" - översätt dem till engelska snabbt som ögat (eller svenska dårå). Om du som läser detta vet att de redan finns i översättning - hojta då till är du snäll :)

torsdag 22 juli 2010

Jag bara älskar Pija Lindenbaums böcker

Bild: Barnbokhandeln
Bild: merlin.pl
helst de om Gittan :) Jag ger alltid bort Gittan och gråvargarna till de i min umgängeskrets som får barn. Det är snart hela bunten av vänner. Det är så underbara bilder i böckerna och texten är så himla rolig och underhållande, jag bara älskar dem :) De är värsta snakkisböckerna, finns hur mycket som helt att tala med ungarna om - kanon! Jag har alla Gittan-böckerna i bokhyllan - bara för att de gör mig glad. En vacker dag när jag får barn ska vi läsa Gittan tills vi storknar och när vi inte orkar läsa mer kanske vi kan titta på småfilmerna ;)
I år är Pija Lindenbaum sommarpratare på P1, då ska jag sitta som klistrad och lyssna - du kanske kommer lyssna du med?

onsdag 21 juli 2010

Läsa sig fri?

Novel approach: reading courses as an alternative to prison. Hittade denna artikel i The Guardian nyss. 

"I think that one of the great testaments of this programme is that it demonstrates clearly that literature can make a difference to people's lives". 

Jag vet inte vad jag ska tro, men att ge människor en annan syn på livet är väl aldrig fel. Att lära sig att uttrycka sig verbalt genom att diskutera texter i relation till sitt eget liv och handlande är nyttigt. En bok, en text, ett liv blir bättre (mer greppbart kanske) då man får dela det med någon, även om innehållet i den texten eller livet är svårt, hemskt (att sätta ord på) eller leva i. 

"Literacy is a problem. Offenders are unlikely to be sentenced to the programme if they cannot read. However, those with poor reading are not excluded. The groups may read short stories, or excerpts from a novel may be read aloud so that low-level readers can participate".

Hur som helst, jag vet inte vad jag tycker om detta mer än att det är bra att alla oavsett läsförmåga får en chans att vara med och utvecklas genom läsningen/lyssnandet av en berättelse. Hjälper detta är det ju fantastiskt.

Vad tycker/tror du om det här? 

Elizabeth Gilbert talar om daemons/genie(r) som inspirerar

Från en underbar ny singer/songwriter Christina Perri, fick jag via Youtube ett tips om att se detta underbara tal av Eat, Pray, Love-författarinnan Elizabeth Gilbert. Jag ska ta till mig detta och hoppas att min egen Dobby kommer att dyka upp under de kommande dagarna då jag ska slutföra mina vetenskapliga uppsatser. Jupp, plural - I know. För de är två. Vad gjorde jag egentligen under studietiden? (Jag brukar gömma mig bakom meningen: "Ingen kan vara 100% motiverad hela tiden under sin studietid" och visst må så vara fallet. Vågar påstå att det var så för mig, helt om vårarna då det bara spratt i kroppen. Kanske var det bara min Pantalaimon som lämnade mig, drog sig lite längre bort från mig, för att ta i och med detta ta med sig all (eller den lilla) inspiration som fanns mig tilldelad för projektet i fråga? :)
Hur som haver, se och njut - riktigt underhållande och tänkvärt. (And when you're at it - lyssna lite på Perris Jar of Hearts - wunderbar). 

tisdag 20 juli 2010

Du har precis lyssnat på...


Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström.  En dryg timma lång ljudbok - passade perfekt då jag stod och diskade mina tallrikar och skålar som skulle upp i det nya köksskåpet. Jag fick mig några tankenötter om livet och varandet. Roligt att författaren själv läser det skrivna. Betraktelser och tänk om evolution - då, här och framtiden. Gud och Darwin och så lite till. Rekommenderas :)

"Du har hört...


Vyssan lull av Carin Gerhardsen, uppläst av mig, Katarina Ewerlöf".
Mitt i inflyttningsmattheten passar det bra med ljudböcker. Bland lådor och disk och dammråttor tröttnar jag lätt på mina favoriter som på Spotifylistan går på repeat. Att lyssna på en historia däremot - tröttnar jag aldrig på.

Igår lyssnade jag på Gerhardsens tredje del i Hammarbyserien. De första två böckerna Pepparkakshuset samt Mamma, pappa, barn lyssnade jag på i höstas och tyckte de var väldigt bra. Kriminalromaner i ljudformat passar mig perfekt. Ewerlöf gör ett jättebra jobb med att ge röster åt de olika karaktärerna - ibland kanske hon slinter lite då hon ska härma någon dialekt, men vafasen - det är ju inte det lättaste. Jag tycker hon läser och ger liv åt berättelsen på ett utmärkt vis. I vanlig ordning slängs läsaren rakt in i handlingen och sedan är det full fart genom hela boken. Olika (för mig redan kända) karaktärer får ge röst åt samt föra handlingen framåt, vilket är en av berättelsens många förtjänster. Det är alltid spännande att lyssna på Hammarbyserien. Jag har för mig att jag hört att det bara skulle bli tre delar, men jag hoppas det kommer en till - jag är inte helt färdig med Petra Westman :)

lördag 17 juli 2010

Hypnotisören av Lars Kepler


Har spenderat nästan ett dygn med att läsa denna bok. Den var mycket spännande och svår att lägga ifrån sig. Hade en elev nu i somras som sträckläste den på två dagar och jag tänkte att jag inte kunde vara sämre ;) Hon sa förövrigt att den var en av de bästa böcker hon läst - jag tycker den var en spännande bladvändare som ibland gjorde mig illamående av väl beskrivna bestialiska dåd. Det blev lite halvtamt på slutet, men mitten kändes ibland ruggigt bra.

Jag kommer definitivt att läsa efterföljaren Paganinikontraktet som precis har kommit ut.

Har du läst Hypnotisören och tyckte om den tror jag att du också kommer att gilla: Karin Gerhardsens och Mons Kallentofts och Stieg Larrsons deckarserier, lite samma stuk kan jag tycka.