Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

Jag gillar den här boken. Den får mig att tänka på Katarina von Bredows böcker, fast med den skillnaden att det inte är lika mycket dialog och som läsare får man följa med mera i hur huvudpersonen tänker. Samtidigt är den lite försiktigare också, oskyldigare. Det är roligt att boken är skriven ur en killes perspektiv och att han får vara så förstörd och ledsen och gråtmild.

Många gånger under läsningen har jag förflyttats tillbaka till mina egna förälskelser med de bra, lyckostinna stunderna och de jobbiga - ligga-på-golvet-och-hulka-av-gråt-stunderna som lämnade en så totalt utan ork till något annat än just gråt.

En viss misstanke jag hade, vad gäller en av karaktärerna, visade sig stämma i slutet. Trots det lade jag ifrån mig boken, inte helt säker på hur det slutade egentligen... och saken är den att det inte slutade, berättelsen fortsätter ju. Jag vill veta hur!