Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Då har jag legat som en stoppad korv i min fleecepläd och läst Döden på en blek häst hela dagen.
De första två meningarna tyckte jag fångade mitt intresse med en gång:

"Birgittas sista dag i livet var inte anmärkningsvärd. Utom själva slutet då."

Självklart vill jag ju veta hur tusan hon kommer försvinna från jordelivet, vilket jag fick veta relativt snabbt. Sedan var det andra intresseväckande saker som hände som fick mig att läsa vidare ända tills jag var klar helt enkelt. Hade nog tänkt läsa något kapitel bara, men du vet hur det är när man ser en bra film tillexempel - eller vänta nu, det var nog ett dumt exempel, en film tar ju slut inom ett par timmar. Låt mig säga så här: du har köpt en box. Den innehåller vem-vet-hur-många-avsnitt av 20 minuters avsnitt. Du tänker se ett avsnitt, men fastnar och tänker att "vad gör 20-minuter till?". Typ så, förflöt min dag med Döden på en blek häst. I alla fall förflöt den så de första hundra sidorna och sedan insåg jag att jag inte hade så mycket kvar och bestämde mig för att läsa ut hela boken i ett svep.

På tal om film så skulle nog boken passa som det - jag var nämligen glad över att jag läste historien vid vissa tillfällen och inte såg den. Huvva! Det skulle kunna bli för förskräckligt känner jag, även om jag gömde mig bakom Bamsen eller en kudde eller så. 

Jag försöker under läsandets gång lista ut vem mördaren är som jag skrev i mitt tidigare inlägg då jag hade gett mig på en egen gissning om vem mördaren kunde vara, som visade sig vara fel... såklart. Ibland har jag rätt! *Bara så du vet* Men fel denna gång alltså. Sen gissade jag flera gånger under bokens lopp, var nog rätt person på spåren, men släppte sen taget då någon annan karaktär pockade på uppmärksamheten som bokens stora skurk.

Hur som helst, underhållande och fängslande läsning som fått mig att känna att jag nog måste åka till Oxford någon gång och känna på stämningen på lokala hak, helst i trevlig sällskap och med en (kvinnlig) halv pint i näven :)

Kanske kan jag då även passa på att kolla in Lyra och Wills parkbänk (från Pullmans His Dark Materials-trilogy) i Botaniska trädgården i Oxford också.