Favorit i repris: Perelandra av C.S. Lewis

Perelandra, en favorit.

Har i dagarna funderat ganska mycket på en bok jag läste för över 10 år sedan, men som fortfarande spökar ibland. Det är Perelandra av C.S Lewis. En underbar bok som nog tål att läsas om av mig och har du inte läst den, så gör det. Fast den är andra delen i en trilogi, så kanske kan det vara en idé att börja med första boken.
Jag skrev om boken i temat: Långtbortistan som Lyran hade för över ett år sedan. Då skrev jag såhär:

 

Perelandra av C.S Lewis

Andra delen av Lewis rymdtrilogi. Handlingen utspelar sig på Perelandra, en planet som vi känner under namnet Venus, precis i skapelsens gryning. Det är en planet där inget är konstant, havets stora vågor bär fram flytande öar med de mest underbara prunkande växter med de härligaste frukter som får det att vattnas i munnen på mig som läsare. Perelandra är en gyllene skapelse med hav av guld och ett skimmer som jag inte mött i någon annan roman. (Låter flummigt kanske, men om Lewis första bok i serien ger mig en känsla av blått (även om den utspelar sig på Mars) är känslan och miljön på Perelandra gul, orange och gyllene). På denna mobila planet hamnar alltså Ransom, han möter planetens Eva och Adam. Ransom är även skyldig till att ha fört med sig synden in i världen då han inte ont anande gett "ormen" i paradiset skjuts med till Perelandra från vår egen jord i en rymdraket - illa. :)

 

Det är många år sedan jag läste boken nu, men det som jag kommer ihåg mest är ljuset och en konversation mellan Ransom, Eva och "ormen". Eva som aldrig har träffat någon annan talande varelse än Adam förut kan inte föra en konversation med mer än en person åt gången. Så när Ransom och "ormen", båda två samtidigt sätter igång och försöker övertyga henne om olika saker kan hon bara uppfatta vad den person säger som hon riktar sin uppmärksamhet mot och ser på. En märklig fast fascinerande situation, tycker jag.

Första boken.

Tredje, sista delen.

Passande musik till läsningen av Perelandra? :)

Enjoy!

Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

Läsning som innebär sökningar på Spotify och Youtube. För Ajvide Lindqvist har med en massa låtar och hänvisar till Youtube i sina texter, vilket jag tycker gör läsningen mer intressant. Mycket känner jag igen sedan innan, medans en del är nytt och då måste jag söka reda på vad det är.

Efter att ha läst det jag kommit över av Ajvide Lindqvist, alltså, de böcker som släppts. Jag har visst inte googlat omkring eller så. Hur som haver. Det känns riktigt roligt med en novellsamling där man får läsa om karaktärerna ur böckerna på ett helt nytt sätt. Mest behållning får man som läsare av Låt de gamla drömmarna dö om man läst allt det han skrivit innan. Så se till att göra det, innan du läser denna.

Ansiktsburk
Jag fattade verkligen inte titeln. Inte förens jag efter att ha läst klart hittade filmen på Youtube. 
- Aha! Det är den här! var känslan då. En lättsam, rolig lite sak som kan hjälpa någon att fokusera på annat än läskigheter.
Ansiktsburk är en obehaglig historia om en författare som hemsöks av sina egna skapelser, och upplever plågsamma minnen, från en mobbad barndom. Mobbningen verkar fortsätta, återkomma, även i vuxen ålder under några dagar på en filmfestival. Den han förlitar sig på, en gammal god vän från skoltiden, viftar bort det hela. Orkar liksom inte ta in det, då han är skittrött på JAL redan då han springer in i honom.
Ett ganska obehagligt hotellrum är centralt i historien. Ett vitt. Ansvar är också en springpunkt (finns det ordet i svenskan?) i berättelsen. Vet människor som skapar - film, böcker, spel - vad deras fantasi släpper lös i världen?

Jag pressade kudden hårt över huvudet och försökte tänka att det är en dröm inuti en dröm.
Till slut upphörde knackandet.
Hitta ditt blod någon annanstans.
Du är inte mitt ansvar längre.

Ur Ansiktsburk, John Ajvide Lindqvist

Jobbigt när de får eget liv och inte vill hålla till på boksidorna mer. Tänk efter själv... tänker du åka ut till en enskilt belägen ö i skärgården och fira midsommar till exempel? Troligtvis inte om du läst Tjärven. När jag är ute och går i kalla vintern, genom en skogsdunge, kan jag skynda på mina steg lite extra för att komma bort från Eli, som jag vet snart hoppar ner på mig från ett träd*. (Fast är inte Eli snäll, mot mig - jag känner ju henom, eller?)

Hur många ställen kan en och samma "karaktär" vara på samtidigt? Om jag tänker på hur många som ligger och läser samma text, exakt samtidigt, hos vem av alla oss förskräckta personer är faran verklig. Hos oss som ligger med boken i högsta hugg, gömda under en filt i soffan (alla mycket noga med att ingen lem har hamnar utanför filten, absolut inte på golvet där gripande händer från under soffan kan få tag på dem) läsandes i ilfart för att få slut på det hela när det är så läskigt, samtidigt som det är så bra. Hos vem av alla oss, är hotet på riktigt? Hos vem av alla oss ligger monstret verkligen på lur under soffan?

Ansiktsburk av Erik Pettersson

*Att vampyrer kommer nedrasslande, helt ljudlöst (ja, jag är medveten om motsägelsen i det skrivna) från ovan: träd, himlen, hustak, har alltid skrämt mig. Ända sedan jag såg The Lost Boys på film som tonåring. När Kicki och jag var i hennes sommarhus ute på vischan några mil från Linköping när jag var 16, vågade vi inte gå på dass mitt i natten för att vampyrerna kunde flyga på oss från träden som omringade huset. Jag och Kicki kissade på den smågrusbelagda gången en meter från dörren och fast jag verkligen, verkligen hade mått bättre av en längre visit på skithuset (syftet framgår i namnet) så fick det klaras av några timmar senare i morgonens tidiga solstrålar då världen tedde sig mindre skrämmande och vampyrfri. För, det var nämligen så förstår ni, att när jag var 16 år gammal, då låg vampyrerna i sina kistor mitt på dan. Inte fasen glimmade de som diamanter i solen. Nuförtiden är vi otrygga var vi än går. Tack för det, Stephenie Meyer.

Tjejen
Den här berättelsen är verkligt bra. Den får mig att rysa utmed hela ryggen. När jag läste och till och med nu när jag skriver detta. 

Såklart att något är fel. Det förstod jag ju från början. Men JAL lägger på fokus som sådant som jag tror ska vara viktigt, för att sedan sparka undan fötterna på mig. Det slutar med att jag sitter där i soffan med ett stort obehag i kroppen undrandes: 
- Finns det verkligen människor som gör sådant där? Säkerligen, är svaret.

Fulet Som de säger om boken Cirkeln: Skolan är en ondskans plats. Det tål att upprepas även här. Skolan ÄR en onskans plats. Jag arbetar med andra ord mitt i onskans högborg. Läskigt! 
*Efter att det har gått några dagar sedan jag läste Låt de gamla drömmarna dö är det främst Fulet som sitter kvar i minnet mest av allt. Den är h.e.m.s.k.


Låt de gamla drömmarna dö - äntligen får jag en hint om vad Oskar och Eli haft för sig sedan 80-talet.
Sedan tyckte jag jättemycket om att läsa Ajvides sommarprat. 
Verkligen en läsvärd bok, jag lär nog återkomma till den igen.


 

Glad midsommar!

Illustratör: Laura Dreyer

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

Jag gillar den här boken. Den får mig att tänka på Katarina von Bredows böcker, fast med den skillnaden att det inte är lika mycket dialog och som läsare får man följa med mera i hur huvudpersonen tänker. Samtidigt är den lite försiktigare också, oskyldigare. Det är roligt att boken är skriven ur en killes perspektiv och att han får vara så förstörd och ledsen och gråtmild.

Många gånger under läsningen har jag förflyttats tillbaka till mina egna förälskelser med de bra, lyckostinna stunderna och de jobbiga - ligga-på-golvet-och-hulka-av-gråt-stunderna som lämnade en så totalt utan ork till något annat än just gråt.

En viss misstanke jag hade, vad gäller en av karaktärerna, visade sig stämma i slutet. Trots det lade jag ifrån mig boken, inte helt säker på hur det slutade egentligen... och saken är den att det inte slutade, berättelsen fortsätter ju. Jag vill veta hur!

Pottermore! - Simply follow the owl...

Interaktiv läsning, men vi vanliga mugglare får vänta till oktober...
Ska bli riktigt kul att ta del av detta :)

Hungerelden alt. Victoria Bergmans svaghet andra delen

Mardrömmen kommer till Stockholm klädd i koboltblå kappa, 

något mörkare än kvällshimlen över Djurgården och Ladugårdsviken.

Första meningen ur Hungerelden

Mitt läsmarathon fortsätter med otröttlig läsiver i denna andra del av Viktoria Bergmans svaghet en historia om seriemord och svek i Stockholmsmiljö.

Jag känner att jag trodde mig säker på min sak, att jag hade koll på läget. När boken är avslutad inser jag att jag visste ingenting. Ändå borde jag kanske ha anat...

Den andra delen, fortsättningen på Kråkflickan, tar fart från start. Läsaren känner redan karaktärerna och nu får jag lära känna dem än mer. Morden fortsätter, blir alltmer bestialiska. Det är något, som jag inte kan sätta fingret på. Jag bläddrar fram och tillbaka, försöker se vad jag missat. Nästan som Jeanette Kihlberg själv, försöker jag hitta ledtrådar i det skrivna. Jag tror mig veta... men inser att jag nog inte vet tillnärmelsevis hur det här kommer att fortsätta.

Hungerelden är riktigt bra. Bussillamåendet fick se sig besegrat av lästörsten då blad efter blad vändes under några dagar i flygande skump och fläng mellan Tyresö och Gullmarsplan. Bussen kör genom Enskede. Där bor Jeanette. Jag undrar om hon lever och var hon i så fall håller hus...

Pottermore!

Mer! mer! mer! Vad kan man förvänta sig av den här siten?! 23 juni lär vi få veta :) Spännande!

Till "Att-läsa-listan": The Rabbit Problem

Gullig bok som skulle göra sig bra i min bokhylla :) The Rabbit Problem. Jag har efter att ha googlat omkring lite efter bilder ur boken nog hittat mig en ny favoritillustratör i Emily Gravett. Vill ni läsa mer om henne och hennes böcker titta in hos Seven Impossible Things Before Breakfast som har intervjuat Gravett.

Mer om Emily Gravett finner ni på hennes hemsida: www.emilygravett.com

 

Vågar man gå på djupet med den här boken?

Hajar har alltid fascinerat mig ända sedan jag var en liten fis och upptäckte faktaböckerna Focus hemma i bokhyllan. Där satt jag och läste om hajar och dinosaurier och i vilken ordning saker och ting skapats på jorden. Så fort det var program om hajar på tv var jag absolut tvungen att titta vilket har medfört att jag är skiträdd för djup, även om jag simmar omkring i en sötvattenssjö som Vättern. Vem vet, någon ond jäkel kanske har släppt lös i tjurhaj i böljan den blå?

Hur som haver. Har på senare tiden filurat ganska mycket kring jättehajen Megalodon som enligt beräkningar bör ha varit lite drygt 20 meter lång och därmed fasligt tacksam att skriva skräck om. Hittade en boktrailer på tuben om hajen av någon Steve Alten som verkar ha nischat in sig på att skriva böcker om de flesta myter och mänskliga mysterier som han kan lägga vantarna på. Hör bara på titlarna så fattar ni vad jag menar: The Trench, The Loch, The Mayan Prophecy och såklart några böcker om Megalodon som alla heter MEG med undertitlarna: A Novel of Deep Terror, Primal Waters samt Hell's Aquarium. Den sista är jag lite sugen på att läsa. Då mitt senaste och enda möte med en bok som helt ägnade sig åt vattenlevande djur handlar om en kvastfening (ett spännande mysterium i sig) som fredligt gömt sig för människan i årtusenden (åtminstone dem som sorterar växter och djur) och lyckats inbilla oss att den var utdöd med dinosaurierna, känns ganska gullig och söt i jämförelse med den läsning som jag tror mig möta i Hell's Aquarium. Känns det som att det är ett smart val till sommarläsning på stranden, kan jag undra? Lurar det en jättehaj i vattnen kring Gotlands kust där jag kommer spendera en semestervecka? Är det värt att skrämma sig själv till ännu djupare djupfobi än den jag redan har?

Jag tror jag får svara ja på den frågan. Det kan ju vara rysligt mysigt på något sätt ändå: ligga där på playan och skrämma sig så till den milda grad att jag får bada invid strandkanten i det, med småbarns hjälp, ljumma vattnet. En bra läsplan som säkerligen går i lås i juli. Jag kör på det, tror jag...

Trevlig sommar!

MEG: Hell's Aquarium

Någon som läst något av Alten? Är det han skriver bra? 

Rekommenderas!

Grundläromedel i svenska, SO och NO

Verkar bra. Vad tycker du?

Sitter och filurar runt lite efter bra kurslitteratur till hösten. Det är uppstart för år 4 och 5 och jag är på jakt efter bra böcker i svenska, SO och NO. Just nu är jag inne på Liber och fular runt. Har du bra tips på böcker inom nämnda ämnen? Släng iväg en kommentar! :)

Jag är med och tävlar!

Om tre ungdomsböcker hos barnboksbloggen.
Kanske kan vara något för dig med? :)

Underbar bokbloggarträff i Sthlm

God dryck och utsökt mat.

Trevligt sällskap.

Ny läsning efter bokbyte.

Gick av stapeln i tisdags. Mycket trevliga människor, smaskig mat och nya spännande böcker att läsa. Till råga på allt har jag också blivit en twittrare. Vem tackar nej till en vinkväll liksom?! ;)

P.S Jag har glömt min elsladd till Macen när jag drog iväg från stan och bloggar kortfattat för att spara tid, typat, nu när jag har tiden att blogga.