Tjärven av John Ajvide Lindqvist

"Det spelar ingen roll hur du resonerar, vem du än är. Du kan tycka att det är irrationellt, orimligt eller rentav larvigt. Vilka skäl du än anför så är du ändå människa och  

som människa känner du igen Monstret när du ser det.

Du kan bo i en grotta, en hydda eller ett hus. Du kan ha fjärmat dig så långt som det bara är möjligt från allt som lurar utanför den kända världen. Ändå finns monstret inpräntat i dig. 

Vilken gestalt det antar är oväsentligt.

Monstret har gripande klor. Monstret har tänder. Det rör sig mot dig och det vill äta dig. Det är allt du vet, men det räcker så väl.

Du är människa. Du flyr."

John Ajvide Lindqvist Tjärven

Tjärven läser man i ett svep om man kan. Den är fruktansvärt spännande och jägarns obehaglig. Efter att halva boken var läst, frågade jag mig själv om jag verkligen ville läsa mer. Det var ett ganska behagligt midsommarfirande som pågick, men jag visste ju att det skulle gå åt helvete. (Pardon my French).
Men det är självklart läser jag vidare. Ajvide skriver så självklart och tydligt att Tjärven och dess tillfälliga besökare utan problem framkallas på min näthinna. Ljud som diverse varelser ger ifrån sig hör jag tydligt, ack, allt för tydligt. Det var svårt för mig att äta dagens lunch: sallad med parmaskinka. Inte ett optimalt val samma dag som jag läst ut Tjärven. Jag funderade på om jag någonsin kommer kunna äta kött igen. Det blev så tydligt att det var just kött. Har jag blivit vegetarian av Tjärven? Näe, men för första gången i mitt liv undrade jag verkligen om det inte var dit jag var på väg. Skitbra bok.

Nu har jag bara Låt de gamla drömmarna dö kvar att läsa av JAL. Jag ser fram emot det!