Låt den rätte komma in vs. Let Me In

Låt den rätte komma in var verkligen en av de bästa böckerna jag läste 2008. Jag blev lite besviken av filmen dock, för att det fattades karaktärer och karaktärsdrag som jag hade varit jättenyfiken på hur det skulle porträtteras på duken. Men, jag vet ju hur det är - filmen i mitt huvud är ju alltid bättre än den på duken. Så är det säkert för dig med? Det är svårt att slå en bok.

När amerikanerna upptäckte Låt den rätte komma in ville de göra sin egna version av den. (Det är jobbigt att läsa undertexter - man ser lixom bara undertexterna och missar filmen. Säger vissa. Om detta var skälet till filmen... näe, tror inte det) :) Hur som helst. På Guardian finns det sedan några dagar tillbaka en lite sådär skämtsam jämförelse mellan den svenska filmen och den amerikanska. Sugen på att veta vem som vinner duellen? Kanske lite svårt att avgöra så här på förhand, då filmen inte släppts ännu. Men, enligt artikelförfattaren kan man tävla i trailers, så checka in the result här: Let the right one win: a Let Me in/Let the Right One In trailer battle.


Låt den rätte komma in

Let Me In

Pija Lindenbaum på Sommar i P1

om cirkus 9 minuter - enjoy :) Det tänker jag göra :)

Ronja Rövardotter

har jag läst vid 31års ålder för allra första gången. Nog har jag sett filmen en massa gånger och även lyssnat på Astrid Lindgren som läst boken på kassettband fler gånger än jag kan komma ihåg. Detta gjorde att jag hela tiden såg filmen och hörde skådespelarnas röster vareviga replik genom i stort sett hela boken. Men, det gjorde ingenting. Filmen är ju så himla bra. Boken är väldigt bra. Den är rolig med Skalle-Pers glädjeskutt och skrämmande med vildvittrorna som vädrar människoblod (jag minns att jag som sexåring drömde mardrömmen om mig själv på en gunga, med håret fladdrande bakom mig och en vittra som drog i det *rys*) och så fruktansvärt sorglig, då Mattis är inblandad med sina känsloyttringar om att"jag har inge barn" samt när Skalle-Per dör och Mattis gråtande utbrister: "Han fattas mig!".  Då grät jag.

Ronja möter rumpnissarna:
Ronja har precis kört foten genom snön och fastnat när en flock rumpnissar kavar sig fram över snön.
"De var lätta att känna igen på sina breda rumpor och sina små skrynkliga ansikten och risiga hår. För det mesta var rumpnissar snälla och fredliga och gjorde inget ont. Men dessa, som nu stod och stirrade på henne med sina enfaldiga ögon, de var missnöjda, det märktes. De grymtade och suckade, och en av dem sa dystert:
"Voffor gör ho på detta viset?"
Och strax stämde de andra in:
"Voffor gör ho på detta viset? Ha sunder taket, voffor då då?"
Ronja förstod att hon ränt foten ner i deras jordkula. Rumpnissar gjorde ju sådana åt sig, om de inte hittade något bra ihåligt träd att bo i.
"Jag kunde inte rå för det", sa hon. "Hjälp mig att komma loss!"
Men rumpnissarna bara stirrade på henne och suckade lika dystert som förut:
"Ho setter fast i taket, voffor gör ho på detta viset?"
Ronja blev otålig. 
"Hjälp mig då, så att jag kommer härifrån!" Men det var som om de inte hörde eller förstod. De glodde bara enfaldigt på henne och sedan försvann de hastigt in i sin jordkula. Hon hörde deras missnöjda mummel där nerifrån. Men plötsligt började de skrika och hojta som om de var glada över någonting.
"Det går", skrek de. "Med vaggan då si" Det går!"
Och Ronja kände att nånting hängde på hennes fot, nånting tungt.
"Lelle gossen, där hänger han bra", skrek rumpnissarna. 
"I vaggan då si! När som vi ändå måste ha den där styggfoten i taket."
Men Ronja ville inte ligga i köld och snö och hålla vaggan åt några dumma rumpnissar. Hon försökte om igen, hon ryckte och slet så mycket hon orkade för att komma loss. Och då jublade rumpnissarna.
"Lelle gossen, nu blir han rektit vaggad då si!"
Ronja börjar få panik, även om hon vet att man inte ska vara rädd i Mattisskogen. Hon ser de mörka snömolnen torna upp sig på himlen. Tänk om hon inte kommer loss och fryser ihjäl under natten!
"Kanske skulle hon ligga gömd under den (snön), död och förfrusen, och vagga en liten rumpnisse på sin dinglande fot ända till våren! Då som först skulle väl Mattis komma och hitta sin dotter, som hade frusit sej till döds i vinterskogen.
"Nej, nej", skrek hon. "Hjälp! Kom och hjälp mig"
Men vem fanns i denna tomma skog som kunde höra henne? Ingen enda, det visste hon. Men hon skrek ändå, tills hon inte orkade längre. Och då hörde hon rumpnissarna klaga där nere:
"Redan slut med vaggvisera! Voffor då då?"
Men sedan hörde Ronja inte mera. För nu såg hon vildvittran. Som en stor svart vacker rovfågel kom hon svävande över skogen högt uppe under de mörka skyarna, så sänkte hon sig, och hon kom närmare. Rakt mot Ronja flög hon, och Ronja blundade. Nu fanns ingen räddning mer, det förstod hon.
Skrikande och skrattande landade vittran bredvid henne. 
"Lilla vackra människan", skrek hon gällt och drog Ronja i håret. "Ligger här och bara vilar sig, jojo, jojo!"
Om igen skrattade hon, och det var det otäckaste skratt.
"Arbeta ska du få göra! Hos oss i bergen! Tills blodet rinner! Annars river vi dej, annars klöser vi dej!"
Hon börjar rycka och slita i Ronja med sina skarpa klor, och när Ronja ändå satt stenhårt fast blev hon rasande. 
"Vill du jag ska riva dej och klösa dej?"
Hon böjde sig ner över Ronja, och hennes svarta stenögon blänkte av elakhet.
Sedan försökte hon om igen få loss Ronja, men hur hon än ryckte och slet lyckades det inte, och till sist tröttnade hon.
"Då hämtar jag systrarna mina då", skrek hon. "I morgon tar vi dej. Sen ligger du aldrig här och vilar mer, aldrig, aldrig!"
Och så flög hon bort över trädtopparna och försvann uppåt bergen.
I morgon när vildvittrorna kommer, då ligger här bara en isklump, tänkte Ronja.
Det hade blivit tyst nere hos rumpnissarna. Hela skogen var tyst och väntade bara på natten som nu skulle komma. Ronja väntade inte heller något annat. Hon låg stilla och kämpade inte emot mer. Den fick väl komma då, tänkte hon, den sista kalla mörka ensamma natten som skulle göra slut på henne". 
(Ur: Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren, 1981:69-74).

Jag hoppas att det är ok att ha med text ur boken :S Detta är ett av mina favoritavsnitt. En härlig dag på skidorna följs av härlig komik bland rumpnissar och övergår i svartaste skräck med en vildvittra och en mörk hemsk natt som kryper sig på. Jag antar att jag tycker om den för att de är så nöjda rumpnissarna, där nere i jordkulan. Den lille gossen ligger och myser så gott i vaggan och de är så nöjda - man kan känna värmen och hur härligt det känns att ligga där och bli vaggad. Samtidigt börjar paniken smyga sig på för Ronja, hon kommer verkligen inte loss och det är kallt och jäkligt. Sen kommer vittran - fy tusan, nu är det ingen lek längre. Nu är det kört. Nu är det bara på att välja mellan att dö frysdöden eller att dö hos vildvittrorna i bergen. Sen sliter och drar den jäkla vittran i henne med, det måste göra så fasligt ont. Fy tusan, vilken scen. Så här blev den på film:

Hej litteraturen!

Program del 2 gick på tv igår kväll - jag missade det samt det första programmet. Får titta på dem imorrn istället via ur.se. Programmet heter helt enkelt: Hej litteraturen!

Bree Tanners andra liv

lyssnade jag klart på idag. Funderar på om den hade varit bättre på engelska? Jag har ju läst de andra Twilight-böckerna på originalspråket, kändes lite platt nu. Det var väl lite sådär halvkul att höra om vampyrerna från "den andra sidan" - de rödögda "köttätarna" fast egentligen skulle det vara mest intressant att få läsa från Volturiklanens perspektiv...

SPOILER ALERT för er som INTE LÄST Breaking Dawn, hoppa över nedandstående stycke. 

Det skulle vara intressant att få se den lilla svanen som en stark karaktär i det slutgiltiga mötet med the Cullens. Hur ser det ut från den andra sidan? Vad tror man händer egentligen? Jag skulle vilja ha stämningen beskriven för mig från det hållet. Se hur "vegetarianerna" ser ut på håll. Hur de beter sig när man inte är inne i deras huvuden.  (Inte jättemycket spoiler ändå, men har man inte läst en bok vill man väl inte veta något om den, eller hur?)

Åter till Bree. Helt ok bok att fördriva tiden till då jag stod med disken, strök kläder osv. Kommer nog inte att filura över den något nämnvärt framöver. Tyckte om att hon beskrev sina gelikar som discokulor - tror jag har benämnt dem på liknande vis i någon blogg i höstas. Kul att Meyer ser dem på det viset med :P

Something Wicked This Way Comes

Nu är jag sen såklart, men jag har måste dela med mig av dessa två Harry Potter and the Deathly Hallows-glimtare som jag snubblade över idag. Snart får vi äntligen mysa ner i biofåtöljen och fortsätta äventyret - mmm :)

The Prince of Mist av Carlos Ruiz Zafón

En bok jag hittade i billighetshyllan på Tesco. Enligt förordet så har Zafón skrivit fyra ungdomsböcker med denna inräknad innan Vindens skugga och Ängelns lek publicerades. Hittills har jag bara hittat denna som jag kan läsa, då den är på engelska. Jag har ingen kunskap om spanska tyvärr - mer än att jag kan beställa en öl (eller tio, kan nog inte räkna längre än så) - annars hade jag gärna läst de där böckerna med för The Prince of Mist är bra, riktigt bra till och med. Ryslig. Mitt i natten låg jag där i skenet från nattlampan i min lilla sovalkov och var ganska så rädd, kom på mig själv med att hålla andan. Tänkte att detta är väl ingen barn/ungdomsbok, den är ju skitläskig! Jag börjar ana ett mönster (kan man det efter att ha läst två böcker av en författare?) när det kommer till ett visst karaktär"recept" som han använder sig av. Jag tänker inte säga mer, utan pröva min tes mot min tredje Zafón-bok som jag snart sa läsa, nämligen: Ängelns lek. 

Jag ser fram emot att få läsa fler av dessa böcker som vänder sig till "unga vuxna" - översätt dem till engelska snabbt som ögat (eller svenska dårå). Om du som läser detta vet att de redan finns i översättning - hojta då till är du snäll :)

Jag bara älskar Pija Lindenbaums böcker

Bild: Barnbokhandeln

Bild: merlin.pl

helst de om Gittan :) Jag ger alltid bort Gittan och gråvargarna till de i min umgängeskrets som får barn. Det är snart hela bunten av vänner. Det är så underbara bilder i böckerna och texten är så himla rolig och underhållande, jag bara älskar dem :) De är värsta snakkisböckerna, finns hur mycket som helt att tala med ungarna om - kanon! Jag har alla Gittan-böckerna i bokhyllan - bara för att de gör mig glad. En vacker dag när jag får barn ska vi läsa Gittan tills vi storknar och när vi inte orkar läsa mer kanske vi kan titta på småfilmerna ;)

I år är Pija Lindenbaum sommarpratare på P1, då ska jag sitta som klistrad och lyssna - du kanske kommer lyssna du med?

Läsa sig fri?

Novel approach: reading courses as an alternative to prison. Hittade denna artikel i The Guardian nyss. 

"I think that one of the great testaments of this programme is that it demonstrates clearly that literature can make a difference to people's lives". 

Jag vet inte vad jag ska tro, men att ge människor en annan syn på livet är väl aldrig fel. Att lära sig att uttrycka sig verbalt genom att diskutera texter i relation till sitt eget liv och handlande är nyttigt. En bok, en text, ett liv blir bättre (mer greppbart kanske) då man får dela det med någon, även om innehållet i den texten eller livet är svårt, hemskt (att sätta ord på) eller leva i. 

"Literacy is a problem. Offenders are unlikely to be sentenced to the programme if they cannot read. However, those with poor reading are not excluded. The groups may read short stories, or excerpts from a novel may be read aloud so that low-level readers can participate".

Hur som helst, jag vet inte vad jag tycker om detta mer än att det är bra att alla oavsett läsförmåga får en chans att vara med och utvecklas genom läsningen/lyssnandet av en berättelse. Hjälper detta är det ju fantastiskt.

Vad tycker/tror du om det här? 

Elizabeth Gilbert talar om daemons/genie(r) som inspirerar

Från en underbar ny singer/songwriter Christina Perri, fick jag via Youtube ett tips om att se detta underbara tal av Eat, Pray, Love-författarinnan Elizabeth Gilbert. Jag ska ta till mig detta och hoppas att min egen Dobby kommer att dyka upp under de kommande dagarna då jag ska slutföra mina vetenskapliga uppsatser. Jupp, plural - I know. För de är två. Vad gjorde jag egentligen under studietiden? (Jag brukar gömma mig bakom meningen: "Ingen kan vara 100% motiverad hela tiden under sin studietid" och visst må så vara fallet. Vågar påstå att det var så för mig, helt om vårarna då det bara spratt i kroppen. Kanske var det bara min Pantalaimon som lämnade mig, drog sig lite längre bort från mig, för att ta i och med detta ta med sig all (eller den lilla) inspiration som fanns mig tilldelad för projektet i fråga? :)
Hur som haver, se och njut - riktigt underhållande och tänkvärt. (And when you're at it - lyssna lite på Perris Jar of Hearts - wunderbar). 

Du har precis lyssnat på...

Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström.  En dryg timma lång ljudbok - passade perfekt då jag stod och diskade mina tallrikar och skålar som skulle upp i det nya köksskåpet. Jag fick mig några tankenötter om livet och varandet. Roligt att författaren själv läser det skrivna. Betraktelser och tänk om evolution - då, här och framtiden. Gud och Darwin och så lite till. Rekommenderas :)

"Du har hört...

Vyssan lull av Carin Gerhardsen, uppläst av mig, Katarina Ewerlöf".
Mitt i inflyttningsmattheten passar det bra med ljudböcker. Bland lådor och disk och dammråttor tröttnar jag lätt på mina favoriter som på Spotifylistan går på repeat. Att lyssna på en historia däremot - tröttnar jag aldrig på.

Igår lyssnade jag på Gerhardsens tredje del i Hammarbyserien. De första två böckerna Pepparkakshuset samt Mamma, pappa, barn lyssnade jag på i höstas och tyckte de var väldigt bra. Kriminalromaner i ljudformat passar mig perfekt. Ewerlöf gör ett jättebra jobb med att ge röster åt de olika karaktärerna - ibland kanske hon slinter lite då hon ska härma någon dialekt, men vafasen - det är ju inte det lättaste. Jag tycker hon läser och ger liv åt berättelsen på ett utmärkt vis. I vanlig ordning slängs läsaren rakt in i handlingen och sedan är det full fart genom hela boken. Olika (för mig redan kända) karaktärer får ge röst åt samt föra handlingen framåt, vilket är en av berättelsens många förtjänster. Det är alltid spännande att lyssna på Hammarbyserien. Jag har för mig att jag hört att det bara skulle bli tre delar, men jag hoppas det kommer en till - jag är inte helt färdig med Petra Westman :)

Hypnotisören av Lars Kepler

Har spenderat nästan ett dygn med att läsa denna bok. Den var mycket spännande och svår att lägga ifrån sig. Hade en elev nu i somras som sträckläste den på två dagar och jag tänkte att jag inte kunde vara sämre ;) Hon sa förövrigt att den var en av de bästa böcker hon läst - jag tycker den var en spännande bladvändare som ibland gjorde mig illamående av väl beskrivna bestialiska dåd. Det blev lite halvtamt på slutet, men mitten kändes ibland ruggigt bra.

Jag kommer definitivt att läsa efterföljaren Paganinikontraktet som precis har kommit ut.

Har du läst Hypnotisören och tyckte om den tror jag att du också kommer att gilla: Karin Gerhardsens och Mons Kallentofts och Stieg Larrsons deckarserier, lite samma stuk kan jag tycka.

The Passage - Book Trailer (en glimtare) :)

Tillbaka från Storbritannien

Ytterligare några böcker till samlingen, samt en Penguinmugg. Har dock inte läst Wolf's A Room of One's Own än, antar att jag får göra det.

Var på Waterstone's och hittade ett 100 sidor långt smakprov ur The Passage, smart marknadsföring - när den släpptes köpte jag den såklart.

Hittade även fyra andra böcker som jag lade vantarna på. Gaiman, Kostova samt Zafón har jag koll på sen tidigare Barry blir ett nytt möte :)