Blonde av Joyce Carol Oates.
Den första boken jag läste av Oates och som hittills visat sig vara den bästa. Jag visste väl ingenting om Marilyn Monroe innan jag började läsa Blonde. Jag hade inte haft något egentligt intresse av att ändra på den vetskapen heller tills jag sprang på Oates skildring. Den grep tag i mig och fick mig att fullkomligt sluka detta människoöde på bara några dagar. Vilket underbart språk för det första och vilket sorgligt levnadsöde.
Boken börjar på ett underbart sätt. (Då jag har boken i ett förråd 20 mil härifrån så får ni nöja er med det jag kan återkalla i minnet). Döden som cyklar i full fart på sin cykel med en viktig leverans på pakethållaren. Jag har för mig beskrivningen av dödens framfart pågår en sisådär en och en halv, två sidor och jag tyckte så mycket om beskrivningen. Jag läste om den några gånger och när boken var slut läste jag om inledningen om döden igen. Boken var väldigt annorlunda mot någonting jag någonsin läst innan, då jag läst mycket kriminalromaner, sci/fi och fantasy, och boken sedermera fick mig att välja en helt annan genre av böcker framöver - breddade mig lite.
Jag har fortfarande inte hittat någon bok av Oates som jag tycker om lika mycket. Blonde var speciell och den kommer alltid betyda mycket för mig. Den kommer också alltid att påminna mig om "Knivdraget" i Gävle där jag bodde då, 2002. Halvliggandes i sängen vilandes mot ett par, tre kuddar i ett litet studentrum (med en ful diskbänk mittemot sängen) i en fyra, som delades med två andra tjejer. Lampan lös till långt in på natten i det där trånga kyffet till studentrum, när jag läste Blonde. Det är ett gott betyg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar