Jag älskar den pojken av Bosse Löthén

We were almost young

When you pushed us

Right out of the waaaaaayyyyy
The Beginning of the End, Eddie & the Hot Rods

En berättelse om en pojkes uppväxt. Först och främst. En berättelse om att finna sig själv. En berättelse om när punken hittade till Sthlm, om missbruk, människor som sviker men också om stort civilkurage.

En hemsk bok. 

Om Bosse 12 år, som bor i Tyresö. Möter punken och hittar sig själv i den. 

I Tyresö är Bosse den enda punkrockaren och det får han skit för. Främst i skolan. Han blir slagen så fort han visar sig där och lärarna, som är skitskraja för sina elever, blundar och skyller slagen på Bosse själv. Varför måste han "vara som han är"?

Bosse bor med mamma och pappa och bror. Pappa är alkoholist och distanserar sig mer och mer från familjen. Bosse saknar sin gamla pappa. Brorsan håller sig hemifrån. Genom brorsan introduceras Bosse för J som är allt som Bosses pappa inte är. Närvarande, stödjande och inte minst hur cool som helst. Han har värsta skivsamlingen hemma och Bosse får komma dit när han vill och spela in kasettband med all sin favoritmusik. J tar med honom och köper nya kläder och musikinstrument. Men han får betala tillbaka till J på värsta tänkbara vis. 

Smärtan är värre än armbrottet för tre år sedan. Men jag gråter inte. Jag gråter inte när någon gör mig illa längre. Gråter kommer bara när jag blir arg och desperat. Det vågar jag inte bli nu. Jag vill bara dö.

"Jarlateatern kan bli hur stort som helst." J avbryter den nedåtgående känslospiralen i mig. Han är tvungen.
"Ja", säger jag. Inte tyst utan med tvingad entusiasm. Jag måste ta mig ur det här. Hitta ett sätt så att J kan vara min vän utan att det här ska hända. Jag ska hitta ett sätt som får farsan att sluta dricka, så att han kan använda den auktoritet han ändå är kapabel till för att se till att helvetet slutar i plugget. Och mamma ska bli mamma igen.

Jag älskar den pojken, sid. 180

Mycket läsvärd!

http://open.spotify.com/user/bossebus/playlist/3XTgWFkqkZAGnQvmfiglRi