Jenny av Jonas Gardell

För vi har alla ett val. 

Man måste inte göra det givna eller det enklaste. 

Man måste inte lyda. 

Det måste inte vara som det är. 

Var och en är skyldig till de val han eller hon gör.

Jenny, sid. 120

Nu har jag gråtit klart. Och läst klart har jag också. Och medans jag läste smög sig obehaget på tills det fanns i hela min kropp och jag tänkte i stort sett bara svordomar: satans jävla skit, nä fy fan.... Åh, jag ville inte läsa, men samtidigt var jag tvungen att få slut på det här och komma ut på andra sidan. Liksom Jenny, Juha och de andra ville jag ut på andra sidan. Jag hoppades att vi alla skulle komma ut på andra sidan välbehållna, trots att jag från första sidan begripit att den här historien den kommer man inte ut ur oförändrad och välbehållen. Den är hemsk och rakt och ärligt berättad. Det gör ont att läsa den. Jag mår illa, känner äckel, vill sparka och slå. Sitter och gråter och vill skynda på. Skynda på med läsningen nu. Läs på så det hemska tar slut någon gång. Samtidigt är det så här det är. Så som det är utanför bokens mjuka pärmar. Det fyller mig med fasa. Och svordomar.

Så är ingenting som förut.
Så är allting som det alltid varit.
Jenny, sid. 13

Och, Ja. Jag rekommenderar dig starkt att läsa Jenny.